Nu kör vi!!! Vin, snacks, och snart Klick-fest =)

Jag känner mig som Jerry i ICA-reklamen. Har just varit hos tandläkaren, och eftersom jag har lite fobi för tandläkare så har jag nu bedövning ända upp i öronsnibben. Kanske skulle passa på att göra ett extra hål nu när jag ändå inte känner något? Snart kommer Tia hit med något gott från systemet, och vi ska göra oss iordning för Klick-festen på Cafe Opera. Tror att den började vid 6 så jag hoppas verkligen att bedövningen hinner släppa tills dess. Måste ju kanske äta något om jag ska dricka alkohol. Återkommer med en look om jag orkar lite senare..

Grannen, som för övrigt är grymt trevlig och har världens gulligaste mops, slutade spela runt kvart över 12. Jag lyckades nästan somna och halv ett drog han igång igen. Jag väntade till 10 över innan jag bestämde mig för att gå upp och säga till. Gick ut och tog en cigg för att lugna ner mig. Jag vill ju inte va otrevlig mot grannen i onödan. När jag kom in i lägenheten var det tyst. Jag hörde att deras dörr stängdes och att de gick ut i trapphuset. Så jag passade på när dom passerade min dörr. Först skrämde jag livet ur dom genom att slänga upp dörren precis när dom gick förbi. Dom luktade alkohol och fnittrade som två 14-åriga tjejer. Jag sa att det var lite jobbigt med musiken och dom bad om ursäkt. I denna stund sprang lilla mopsen in i min lägenhet och dom stod kvar utanför och asgarvade. Jag fick lite panik med tanke på att mina använda underkläder låg utspridda i hela lägenheten och jag var inte jätteintresserad av att dom skulle springa in efter hunden då jag skyndade mig att slänga ut hunden... Grannarna försvann ut i natten, och jag fick äntligen sova hela 5 timmar innan det var dags att gå upp till skolan..

Grannen över mig har kört på med diverse elektronisk musik med hög bas ett tag. Nu har han bytt till Gwen Stefani. Det kan jag nog sova till.. Lite roligt att det sitter två män och en liten mops och lyssnar på Gwenni.. Det är också kul att när dom pratar med varandra så måste dom skrika för att överrösta musiken, och då hör jag allt dom säger =)

Nu har jag försökt läsa 50 sidor i en bok som jag ska läsa tills i morgon. Jag tror att jag har för lite förkunskaper eftersom det känns som att jag måste slå upp alla ord..



"Althussers strukturalistiska marxism kan delvis uppfattas som ett försök att återuppliva de vetenskapliga anspråken inom marxismen, men utan att återvända till den mera ideologiska marxism-lenisismens anspråk på att vara den enda vetenskapen"



Suck...

Nu har jag lagat lite middag. Kycklingbiffar med avocado, groddar och cocktailtomater. Blev riktigt gott. Tyvärr gör träningsvärken i magen att jag känner mig hungrig heeeela tiden =(

Av någon underlig anledning så har jag drabbats av städmani. Helst vill jag inte göra vanliga saker, typ dammsuga, damma, utan jag vill städa detaljer. Så idag kom jag på att jag har hört någon säga att man ska rensa vattenlåset ibland. Så jag rensade vattenlåset i badrummet. Det var det äckligaste jag gjort i hela mitt liv. Det kom ut bollar med hår och svarta avlagringar som luktade ruttet. Det värsta är att de där avlagringarna måste va gammal hud. Så fruktansvärt vidrigt, och stanken ska vi inte tala om. Så nu har jag hällt i ca en halv flaska äppeldiskmedel i avloppet, med förhoppningen om att det ska sluta lukta snart... Så om ni får ett städryck, undvik vattenlåset!!!

Jag har kommit fram till att jag är en människa som lätt blir beroende av saker. Jag gillar att gå in för saker väldigt väldigt mycket. Nu har jag varit besatt av True Blood ett tag. Men nu har jag sett alla avsnitt och känner mig helt tom. Vad ska jag nu göra? Är det någon som har ett tips på någon bra serie som jag kan bli beroende av? Har även kommit fram till att jag är beroende av kanelknäcke =)

Jag visste väl att jag skulle få träningsvärk, men det här är sjukt. Det värsta är att andra dagen alltid är värst för mig. Jag tycker att det är jobbigt att röka, för då måste jag lyfta armen Det var verkligen dags att börja träna igen kan man säga =) Ida blir det en lugn dag. Jag ska gå till biblioteket och hämta en bok som väntar på mig. Sen ska jag storstäda lägenheten, och läsa min bok. Annars ska jag inte göra något mer idag, lugn och skön dag...

Nu har jag beställt en ny pryl som kommer att göra denna bloggen betydligt roligare. Jag har nämligen beställt en fjärrutlösare till min systemkamera. Så snart kan jag ta fina bilder att lägga upp här. Jag köpte en modell med sladd för jag tyckte att det kändes lite överdrivet att betala massa pengar för en trådlös. Dessutom upptäckte jag att vi studenter handlar fraktfritt på Dustin Home, och dessutom får studentrabatt på hela sortimentet. Detta innebär att jag bara behövde betala 303.- för min lilla pryl. Tyvärr fanns den inte i lager, men den borde väl komma in snart =)

Idag har jag tentaångest. Mycket också. Jag borde inte ha det md tanke på att jag planerar inför omtentan den 14 januari. Jag har inte alls kunnat plugga inför detta och jag inser själv att det inte verkar rimligt att klara en tenta när man inte varit sig själv på ett bra tag. På fredag börjar en ny kurs, sociologi. Jävlar vad jag ska köra hårt när den väl börjar. Det känns skönt att få börja på ett nytt oskrivet blad. Det är det jag gillar mest med skolan. Man sliter röven av sig i  veckor, och sen kan man släppa det, gå vidare. Sjukt härlig känsla. Jag känner att lite av min energi börjar återvända. jag känner mig stark. Om jag kan ta mig igenom detta med huvudet högt så kan jag fan göra det mesta! Nu ska jag råplugga en timme, äta lite lunch, gå och skriva en tenta, och sen möta upp Tia för ett träningspass. Skönt!

Nu har jag bara några minuter kvar av sista avsnittet på säsong 2. Hur ska jag klara mig tills nästa säsong. Måste säga att jag inte hade haft något emot att ha en egen vampyr som kunde skydda mig mot allt ont =)

Jag känner att jag behöver göra något. Fly landet, vad som helst. Jag behöver ny energi, ett nytt liv. Jag orkar inte vara kvar i denna smärtan mer. Den är så intensiv att den infekterar allt jag gör. Jag kan inte tänka framåt, men jag kan inte heller stanna kvar. Jag lever som i ett vakum, och allt runt omkring tycks stå still. Jag slits i mina egna tankar, fram och tillbaka. Jag känner ilska över att jag ska må såhär.

Är helt fast i True Blood. Det enda som just nu kan ta min hjärna någon annan stans. Har haft en ganska lugn dag för övrig. Vari skolan några timmar och sen sprang jag runt på stan lite grann. Försöker hitta nya träningsbyxor, mina gamla trillar av om jag hoppar... Men uppenbarligen så ar alla stadium och alla hm i Stockholm slut på just den modellen jag vill ha. Dessutom var det strömavbrott på drottninggatan så 10 butiker hade stängt i typ en halvtimme. Såg helt galet ut med massa släckta butiker mitt på dan.

Jag har något roligt att berätta =) Jag och Sandra ska åka till London till åren. En liten mysig långweekend. Min plan är att vi ska bo i mysiga Camden, gå ut och festa, shoppa och dricka massor med kaffe på Starbucks ♥ Jag är glad att jag har detta att se fram emot. Jag har bara varit i London en gång innan och jag gillade stan jättemycket, så det ska verkligen bli härligt att få åka igen..

Jag har gått igenom de första 3 stegen, men fastnat på depression. Jag vill må bättre, jag vill vara gladare än vad jag klarar av att vara. Ingenting är speciellt roligt längre, ingenting får mig att lysa upp. Jag går runt i en gråzon utan att känna någonting. Jag är vanligtvis en person som känner extremt mycket, för allting, och nu känner jag ingenting. Glädje, Sorg, Hunger, Mättnad. Det enda jag verkligen känner är smärta. Jag vill bara göra något för att ta bort smärtan, men jag kan inget göra. Tiden måste få läka mina sår, men jag orkar inte vänta. Jag har ingen energi till att leva på detta viset. Jag behöver ny energi. Gärna nu..

Idag älskar jag apple. Mer är någonsin faktiskt. Har installerat om mitt operativsystem och som vanligt fungerar allt. Jag älskar även att jag kan lyssna på musik trådlöst i min lägenhet och att jag dessutom kan styra musiken med telefonen som fjärrkontroll. Det bor en liten tekniknörd inom mig, och idag har den fått leva ut...

Jag tog äntligen tag i att koppla in mina högtalare till min AirPort, så nu kan jag lyssna på allt som finns i min iTunes trådlöst =) Satte igång en random spellisa från en svunnen tid, och hörde denna låt...

Snart kommer Sandra hem, inom en timme faktiskt. Sjukt härligt ska det bli att få höra allt om hennes resa. Man blir lätt van vid att alltid ha någon, och Sandra är en fantastisk människa så jag fortsätter gärna att ha henne här ett bra tag till =) Tyvärr flyttar hon hem i helgen, men jag kommer att tvinga henne att komma hit och bo ibland ändå. Dessutom planerar jag att åka och hälsa på henne i Eskilstuna så det blir säkert super.. Snart kommer hon så nu måste jag dammsuga och diska så hon känner sig välkommen =)

Jag kan fortfarande känna din doft om jag stänger ögonen. Jag kan fortfarande känna rysningarna i min kropp när du rör vid mig. Jag kan fortfarande känna smaken av dina läppar. Allt finns väl bevarat i mitt minne. Det vi haft kan ingen ta ifrån oss ♥

 

Det går upp och det går ner. Jag gillar mest när det går upp. Fast det är jobbigt när det går upp, för jag vet alltid att det kommer att gå ner igen. Det är så svårt att acceptera att allt är som det är, att det var så det blev. Jag kommer alltid att älska dig ♥

Idag är det en ny dag. Det känns inte så. Smärtan är så intensiv att jag inte kan skilja dagarna åt. Jag försöker vara positiv, men idag går det inte. Snart måste jag gå till skolan Jag skulle kunna hoppa över det, men inget hade blivit bättre av det. Jag vill inte tänka framåt, jag orkar inte. Framtiden är ett oskrivet kort, och jag vill gärna ha det så. Jag är utmattad. Min energi är obefintlig och jag vill bara ligga kvar i den här sängen och blunda för världen en dag till. Jag kan inte göra det, men jag vill. Varför måste det göra så förbannat ont?

Jag har nu flera mil att gå, och jag måste göra det ensam. Du finns där för mig, men inte som det var förut. Du har valt din väg och just nu går inte våra vägar parallellt. Det kan vara så att vägarna möts igen, men ingen vet vem du är eller vem jag är när vägarna åter igen korsas.  Vi älskar varandra, och så kommer det altid att vara. Kärleken är svår ibland. Den rätta vägen kan ibland vara den som känns fel. Våran resa har varit fylld med motgångar och prövningar, men vi har klarat allt tillsammans. Nu är det dags att släppa varandras händer och ta våra första stapplande steg ensamma. Man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda, men jag kommer aldrig att nöja mig med något mindre än det vi haft. Du har lärt mig att se mitt eget värde, och jag har lärt dig att tro på kärleken. Resan har varit så fin, och det gör så ont att släppa taget om det som en gång varit. Jag vet att jag måste, men tiden får visa mig hur. Du kommer alltid att vara en del av mig, och jag kommer alltid att vara en del av dig. Det vi haft kan ingen ta ifrån oss.

Jag har bestämt mig för att ta en paus i bloggandet. Tills stormen är utriden, och lugnet har lagt sig. Jag ska nu fokusera på mig själv och fundera över vad jag vill med mitt liv. Ingen vet vad jag kommer fram till, men ni som känner mig vet hur jag resonerar. Ni är med mig och mina tankar. Det finns tankar jag inte ens vågar forma till ord, men tiden kommer att hjälpa mig. Ni som inte finns med mig i mitt liv just nu har ingen rätt att veta vad jag tänker. Det skapar obalans, och jag vill ha balans. Man vet eldrig vilka öron som lyssnar eller ögon som läser. Så jag tar en paus. Jag återkommer när tiden är den rätta..

Något man inser i svåra tider är vilka som bryr sig och vilka som inte bryr sig alls. Jag har ett liv fullt med människor som bryr sig om mig och mitt välbefinnande. Dessa fina människor hjälper mig att andas. Att orka ta mig igenom en dag i taget. Vänner jag inte pratat med på länge står vid min sida och visar att dom är där när jag är svag. Ni gör mig stark, alla ni fina. Ert stöd betyder allt...

Nu har det snart gått ännu en dag. Jag förstår inte hur fruktansvärt långsamt tiden kan gå. Huvudet snurrar konstant och allt jag kan tänka på är allt fint vi har haft. Jag kan inte tro att allt är borta. Det går inte. Jag trodde att jag hade hittat min andra hälft. Allt var så lugnt och skönt. Jag var så trygg. Ikväll om två veckor är det bara en natt kvar. Det kommer förmodligen att vara den längsta natten i mitt liv. Ovisshet är det värsta som finns. Två långa veckor. Sen är det över.

Jag känner inte att jag orkar göra någonting, samtidigt som jag inte orkar att göra ingenting.

Sitter hemma hos mamma och pappa. Verkligen skönt med lite miljöombyte. Sandra har verkligen varit fantastisk, men hon jobbar ju hela dagarna. Här är mamma hemma hela tiden, och lillebror också. Det är jobbigast när jag är ensam. Tiden går så långsamt då. Nu går den lite snabbare. Det är skönt här.

Mina tankar håller på att förgöra mig. Väntan. Att inte veta vad som ska hända. Jag kan bara spekulera. Och ju mer jag grubblar desto snurrigare blir det. Men jag kan inte låta bli... Kan någon bara ta bort mina känslor så jag kan tänka klart?