Konstigt det där med känslor. Och hur dom tar sig uttryck. Jag känner mig sårad, ledsen och ensam. Jag borde inte behöva känna mig såhär, men jag gör det ändå. Det känns som att allt jag gör är att vänta. jag väntar på en tid då jag vet vad jag vill göra med mitt liv. Jag väntar på min nästa lediga dag. Jag vaknar på morgonen och väntar tills det blir kväll när jag får krypa in i mitt mörka hål och lägga mig igen. Jag väntar på en tid då kärlek är enkelt och man kan visa alla sina känslor när man känner dom och inte måste tänka på om man råkar "störa" någon annan med sin kärlek. Jag vet att jag är en känslosam människa, men jag tycker att det är fint. Jag tycker att det är en vacker egenskap att kunna visa de man älskar att de betyder mycket för en. Även om man visar det 10 gånger per dag så betyder inte det att det betyder mindre varje gång man visar det. Snarare mer. Sen finns det dom som tror att man måste hålla på allt för att det ska bli speciellt. Man ska inte träffas så mycket för då blir det bättre när man ses. Man ska inte ringa så mycket för man ska hinna sakna. Man ska inte säga vissa saker för då betyder de mindre när man säger dom. Bullshit!

Började dagen med en power-walk till slussen och tillbaka. Gick och köpte muesli. Finns sjukt nice muesli i en butik här på Hornstull. Man blandar själv vad man vill ha i en påse. Allt är ekologiskt och sjukt nyttigt. Kom hem och käkade min mesli, och sen började jag tvätta. Har farit och flugit i tre veckors tid så jag har inte haft tid att tvätta, så det var galet mycket tvätt. Försökte komma fram till om det är bra eller dåligt att ha en liten lägenhet när det är tvättartider. Fördelen är att man slipper springa runt och leta efter eventuella smutsiga kläder som kan logga någonstans (allt finns på golvet i samma rum. Förhoppningsvis har man också mindre tvätt, eftersom man inte får plats med så mycket smutstvätt och därför tvättar oftare. Nackdelen är att det är ren tvätt i hela lägenheten när man är klar. Allra värst är det om tvätttiden har gått ut och strömmen har stängts av så alla kläder är blöta. För då har man ingenstans att hänga upp dom och måste dessutom leva med lukten som blir av blöta kläder som legat. 

Nu kommer det kärlek, i stora lass. Har äntligen reda ut saker med Coxen. Känns helt fantastiskt bra att kunna prata igen. Saknar dig som fan vännen, verkligen. Det känns som att en sten har släppt från min mage. Jag kan äntligen andas frisk luft igen. Och den lille parveln har en liten knodd i magen. Galet, men ganska kul.

Bara för att jag har flyttat 60 mil norrut betyder väl inte det att man slutar bry sig. Sluar ringa och slutar svara på mess. Så jävla dåligt. Vi stog varandra ändå väldigt nära innan jag flyttade. Sen försökte jag hålla kontakten men du varade inte när jag ringde, svarade inte på mess och inte ens ringde du när jag bad dig att snälla ring mig jag vill veta hur du mår. Trist att förlora en vän. Speciellt när man trodde att det var en god vän som verkligen brydde sig..

Sen är det jobbgt med mannen. Jobbigt att han aldrig är hemma. Att han far ner till Skåne stup i kvarten. Vi är sämst på att prata i telefon så kommunikationen fungerar inte alls när han är där nere. Just nu är jag bara astrött på allt. Trött på att livet går ut på att bli besviken på andra och sig själv. Trött på att inte räcka till.

Nu ska jag kränga kort, så jag i alla fall känner att jag är bra på något..

Rea på Urban Outfitters, Stockholms coolaste butik. Älskar allt dom har, men plånkan räcker ju tyvärr inte till. Shoppade i alla fall lite grann. En superfin randig tröja i massa olika färgen, en rosa t-shirt med texten the ravens. Tänkte på One Tree  Hill och blev kär... Sen köpte jag örhänge som var stjärnor, en  ny plånbok med en ekorre på, en nyckelring med en regnbåge och en med en enhörning, ett par svarta jeans, och en svart jeanskjol. Tog även en sväng in på Åhlens och köpte en asgod lotion som luktar kokos och annanas. Grymt nice..

Är så glad över mitt liv. Det är lätt att ta saker för givet, att falla in i ett vardagslunk och börja fokusera på småsaker. De senaste dagarna har jag funderat mycket. Haft mycket tid att tänka. Och jag har kommit fram till en sak. Jag är lycklig. Riktigt riktigt lycklig. För första gången i mitt liv. Visst går det upp och ner, men nivån ligger så mycket högre än än innan..

Pratade med chefen idag. Har fått ledigt i 6 hela dagar =) Så jag ska dra ner till Skåne och hänga med min underbara man, min lillebror och mina föräldrar. Kanske till och med hinner med någon vän.. Känns som att jag har tappat alla sen jag flyttade upp. Svårt att hålla samma kontakt som tidigare. Den jag saknar allra mest är Coxen. De känns som att vi har glidit ifrån varandra sen jag flyttade. Får ångest när jag tänker på det..

Idag har jag varit med om smärta. Helt sjuk sådan. En kvinna skar i min arm, det kom blod och jag ville dö.. Typ.. Ska aldrig någonsinn mer i mitt liv få för mig att sätta in en p-stav. Sjukt jävla obehagligt. Fick i alla fall en rejäl promenad i morse. Honstull-Odenplan-Kungsgatan-Odenplan-Kungsgatan. Sen gick jag hem också. Gick lite tidgare än jag var schemalagd. Tror att jag är känslig för att se mitt eget blod eller något. Sjukt vek man kan vara..