Vi väntar fortfarande svar från Norge, om Bo har kommit in eller inte. Jävligt nervöst kan jag säga. Antingen stannar han i Stockholm hos mig. Eller så åker han till en liten stad 2 timmars tågfärd från Oslo och pluggar de närmaste 3 åren. Ni kan ju bara gissa vilket alternativ jag är mest sugen på? Men det är inte så enkelt heller. Jag vill ju att han ska lyckas och att et ska gå bra för honom. Jag tror inte att jag klarar av att han skulle tacka nej om han kom  in. Samtidigt som jag inte vet hur jag klarar av att han är i Norge i 3 år. Men vi får se. Ingen nytta att ta ut något i förskott i alla fall.

Dom har i alla fall skickat antagningsbeskedet, så jag lär ju hitta det på dörrmattan när jag kommer hem till Stockholm på måndag. Ni kan ju gissa om det kommer att vara en nervös promenad från tunnelbanan och hem.. Gudars, det är ändå 3 år av mitt liv som kommer att avgöras av en liten pappersbit. Läskigt...

I morgon ska jag, mamma och pappa till Lund och titta på premiären av Bos nya film i Pixelfestivalen. Hela teamet har kommit ner från Stockholm, och alla ska va där i morgon, så det blir kul. Först tittar vi på massa film hela dagen, den är det middagsbuffe, och eftersläpp till mejeriet på kvällen. Så det blir väl fest hela natten. Ska bli askul verkligen. Jag hoppas dock att min knä inte fuckar ur totalt...

Tydligen var det inget allvarligt med knät utan bara en överansträngning, men det kan tydligen ta ett bra tag innan det läker.. Trist att inte kunna träna och promenera i det fina vårvädret bara, men det läker väl så småningom.