Nu har min älskade börjat sin tripp till Norge. Jag ha verkligen blandade känslor inför detta. Jag vet att han kommer att få det helt fantastiskt och jag vet att vi kommer att klara detta hur bra som helst. Men det känns ändå tomt. Jag vill ha honom här hos mig. 

Den värsta chocken har lagt sig nu. Allt börjar kännas ganska lugnt. Jag vet vart jag har honom och han vet vart han har mig. Även om jag är ledsen för att han har åkt så känner jag en enorm trygghet i att jag faktiskt har hittat min drömman. Jag vet att det är vi som ska tillbringa livet ihop, och vad är 3 år i ett livsperspektiv? Vi kommer att bli ännu starkare av det här, det är jag säker på!

Såhär såg vi ut den dagen då vi träffades för första gången ♥

Hultsfred 2007