Det har varit skönt att komma hem. Få varva ner, vila hitta mig själv igen. Det var jättesvårt för mig att varva ner. När jag kom hem var jag som en stirrig iller. Jag var rastlös och kunde inte ta det lugnt. jag kunde inte fokusera på någonting. Planen var att söka massa jobb, men jag orkade inte. Har inte insett förrän nu hur slut jag var. jag ville inte gärna göra någonting, orkade inte träffa någon, ville bara vila. Samtidigt som jag ville göra allt på en gång. Det är svårt att komma från en storstad och ett eget boende till att komma hem till mamma och pappa i en by där det inte är något tempo. Speciellt när man inte längre har några fasta rutiner. Jag kände ganska snabbt att det var viktigt för mig att få vila ut. Inte ha några måsten utan bara lära mig själv att ta det lugnt. För att jag skulle kunna ta det lugnt var jag tvungen att motionera. Det gick inte att sova på natten när jag var van vid att vara helt slut när jag skulle sova. Så jag började träna. Seriöst för en gångs skull. Och det har gett mig så enormt mycket. Jag är nu lugn igen. Jag har hittat mig själv. Jag kan ta det lugnt och vila och jag får inte ångest över att jag ska tillbaka och jobba. Tvärtom känner jag att jag hat kraft att ta tag i nya saker. Att verkligen leva. Jag har hittat ett ställe där jag verkligen trivs. Det betyder inte att jag inte gillar människorna som finns här. Det betyder inte att det inte finns saker här som jag också gärna vill ha i mitt liv. Men jag trivs inte här. Jag vill inte vara här. Om det betyder att jag inte heller kan ha kvar delar av det som finns här så är det väldigt tråkigt. Men jag tänker på mig. Det är något Bo har lärt mig. Att jag ska tänka på mig i första hand. Så jag gör det, och det är det bästa jag har gjort.

ps. i kväll har jag ätit choklad, för jag följer en konstig diet och är besatt av att gå ner minst 1kg i veckan, eller?