Jag har fått så många tecken på att denna förändringen kommer att leda till något bra. Jag vet i mitt hjärta att jag kommer att må bra igen. Och när jag gör det kommer jag att vara starkare än någonsin. Det är svårt med förändring, att bryta gamla vanor, att ta sig ur ett mönster. Det är fruktansvärt smärtsamt, och när det känns för tungt vill man bara springa tillbaka till det som en gång var tryggt. Till det man en gång trodde på. Det är då man måste påminna sig om att det so var inte längre finns kvar. Man kan inte springa tillbaka, för det finns inget där. det kan finnas en illusion om att det man en gång hade, det man en gång kände kan komma tillbaka. Men så är inte fallet. Om man bara kan fokusera på att framåt är den vägen som har mest att ge så blir det också lättare. Jag vill inte rymma från något, jag vill gå framåt mot någonting bättre. Jag vill ha mer än det jag hade, jag är värd mer. Det som är jobbigt är att det tar sån tid. Man kan inte bara knäppa med fingrarna och gå vidare. Släppa alla känslor, alla minnen. Dom sitter fast. Jag har fått en chans att få hjälp till att klara detta, och jag kommer att ta den. Allt som händer händer av en anledning även om det är svårt att tro det ibland.