Sitter hemma hos mamma och pappa. Verkligen skönt med lite miljöombyte. Sandra har verkligen varit fantastisk, men hon jobbar ju hela dagarna. Här är mamma hemma hela tiden, och lillebror också. Det är jobbigast när jag är ensam. Tiden går så långsamt då. Nu går den lite snabbare. Det är skönt här.

Mina tankar håller på att förgöra mig. Väntan. Att inte veta vad som ska hända. Jag kan bara spekulera. Och ju mer jag grubblar desto snurrigare blir det. Men jag kan inte låta bli... Kan någon bara ta bort mina känslor så jag kan tänka klart?