Idag är det en ny dag. Det känns inte så. Smärtan är så intensiv att jag inte kan skilja dagarna åt. Jag försöker vara positiv, men idag går det inte. Snart måste jag gå till skolan Jag skulle kunna hoppa över det, men inget hade blivit bättre av det. Jag vill inte tänka framåt, jag orkar inte. Framtiden är ett oskrivet kort, och jag vill gärna ha det så. Jag är utmattad. Min energi är obefintlig och jag vill bara ligga kvar i den här sängen och blunda för världen en dag till. Jag kan inte göra det, men jag vill. Varför måste det göra så förbannat ont?