Jag kom till en extremt viktig insikt idag. Livet är vad man gör det till. Jag har alltid sett mig själv som en tjej som tar det säkra före det osäkra. Som föredrar trygghet framför äventyr. Som gillar när allt är lugnt och stabilt. Men det man kan vara säker på här i livet är att ingenting är för alltid. Ingenting är hugget i sten. Trots att man väljer den trygga vägen så kan det alltid hända saker som gör att man inte är lika trygg längre. Jag har börjat inse att det är jag själv som begränsar mig. Jag har undvikit att anstränga mig för hårt i skolan, för jag har varit rädd att misslyckas. Det är lättare att ta ett dåligt betyg om man kan skylla på att man inte ansträngde sig. Då har man någon stans ett hopp om att man kan bättre. Jag provade på att anstränga mig i julas. Jag ansträngde mig och la ner all min energi och allt mitt krut på att skriva en hemtenta i psykologin. Jag gav mig inte förrän jag var 100% nöjd. När väl kuvertet kom med betyget var jag sjukt nervös. Men det gick bra. Jag fick ett grymt betyg och det kändes så skönt. Jag satsade och vann något. Från och med nu ska jag verkligen anstränga mig för att tänka utanför ramarna. För att ta chanserna som kommer min väg. Jag fick ett erbjudande om ett grymt roligt jobb i förrgår, och i morgon åker jag på utbildning för det nya jobbet. Allt detta fick mig att börja tänka på sommaren. Jag har haft en mall över sommaren i mitt huvud. Hur jag ska jobba på Siba en del av sommaren för att få ihop pengar till att vara ledig resten av sommaren. Och så slog mig tanken. Varför inte försöka hitta ett jobb som ger mig både fritid och arbete, som ger mig utveckling, nya kontakter och sol och värme. Jag kanske skulle söka något jobb utomlands. På något varmt skönt ställe, där jag kan leva samtidigt som jag jobbar. Jag har ingenting som håller mig fast i Sverige under sommaren. Jag är ledig i nästan 3 hela månader från skolan. Jag skulle kunna göra vad som helst under dessa tre månader och jag hade bestämt mig för att jobba på Siba. För att det är lugnt och tryggt. Jag kanske gör det i alla fall, men då ser jag det som ett val, och inte som något som bara blev så för att det var enkelt. Jag tror att de flesta människor har allt för många mentala spärrar som hindrar dom från att få ut så mycket som möjligt av sina liv. Jag har i alla fall bestämt mig. Jag kan göra allt jag vill, och det tänker jag se till att göra!