Nu kryper jag ner under lakanen för sista gången idag. Det är dags. I morgon väntar en ny dag, med nya möjligheter. Jag gillar känslan när jag går och läger mig, att jag vet att det kommer en ny dag när jag vaknar. Jag gillar att tänka på att jag ska få gå upp, trött som fan och brygga mitt morgonkaffe. Tro det eller ej, men jag gillar den stunden på morgonen efter att man har gått upp, men innan man har vaknat helt. Det är en skön känsla att f sitta där med kaffekoppen och långsamt känna hur man vaknar till liv. Som att bli född på nytt. Tyvärr försvinner inte alla ens problem bara för det är en ny dag, men den lilla sunden på morgonen, innan verkligheten gör sig påmind, då kan man låtsas.

I morgon börjar en ny vecka, en rolig spännande vecka med mycket att se fram emot..

Tog en pluggpaus och gick till affären, och titta vad jag fick med mig hem! Nu börjar det bli jul ska ni veta, och jag älskar julen. I morgon kommer Sandra hit och då ska jag bjuda på glögg och lussebulle =)

Idag är det söndag. Jag vaknade precis, om man kan så ska man sova ut på söndagar. Det är så skönt.. Vaknade till doften av nytvättade lakan och inpackningen från kerastase. Härligt! Nu ska jag äta mitt fukost-ägg, och sen är det plugg som gäller, hela dagen. Jag har missat hur mycket som helst denna veckan och det ska bli skönt att hinna ikapp igen. Det är så jobbigt att plugga när man hela tiden känner att man ligger efter, men det är bara att ta nya tag. Marx, here I come =)

När jag hade fikat med lillebror sprang vi in en sväng på monki. Jag har länge letat efter den perfekta bodyn att ha till alla mina pennkjolar, min skinnkjol och alla härliga jeans. Och jag hittade den! För 200.- var den min. Snygg va?

Jag är egentligen för arg för att blogga. Fruktansvärt förbannad. Men jag ska inte skriva något jag kommer att ångra. Och det skulle jag kunna göra just nu. Jag kan säga så mycket som att mina sista tårar för dig har fallit. Du är en annan människa. Sorgligt men sant. Det hade inte behövt vara såhär, men nu är det så. Och du har bara dig själv att skylla. Ingen annan. Du har förlorat mig, på alla sätt man kan förlora en människa. Jag vill inte va med dig mer. Och du får leva med vetskapen om att du hade världens bästa tjej. Men aldrig mer. Jag går vidare.

Äntligen ska jag bege mig ut ur min grotta. Nästan en vecka har jag legat och stirrat på mina vita väggar. Snart bär det av till Skanstull, där jag ska möta lillebror på en mysig lördagsfika. fjärren till kameran har kommit, men vi är inte riktigt vänner än. Därav att bilderna inte är 100%, men det kommer, jag lovar! Övning ger färdighet =)

Alla säger att förändring är bra. Att inget ont kommer som inte har något gott med sig. Jag säger det, hela tiden. Men jag tror inte på det. Jag går konstant runt och lurar mig själv för att få må lite bättre i stunden. Jag kommer ihåg en natt för några månader sen. Jag var på väg hem från en fest. Jag gick helt själv, med iPoden i öronen. Och jag skrattade rakt ut. Hela vägen hem så skrattade jag. För jag visste inte var jag skulle göra av all lycka som bubblade inom mig. Jag var så lycklig och så tacksam över allting jag hade. Man säger att man inte vet vad man har förrän man har förlorat det. Det är inte sant. Jag visste vad jag hade och jag var så glad över det. Jag var så lycklig. Jag har aldrig i mitt liv varit så lycklig. Det får mig att undra, vad kan vara bättre än det? Vad kan vara bättre än att inte kunna gå hem utan att skratta för att man är så lycklig och tacksam över sitt liv? Vad? Jag försöker intala mig själv att det inte var så bra som jag trodde, men jag vet innerst inne att det var bättre än så. Jag kan inte, hur mycket jag än anstränger mig, se vad meningen med detta är. Jag kan inte förstå meningen av att två människor som älskar varandra, båda kämpar för att komma över känslorna för den andra. Det är som en dålig film. Det finns ingen mening. Jag undrar om jag kommer att gå hela mitt liv och veta att jag hade det bästa, och aldrig någonsin hitta något som kan mäta sig med det vi hade. Jag anstränger mig verkligen, men jag kan inte se meningen. Jag kan inte se att det finns något bättre och vad är det då jag kämpar för?

Nu ligger jag nerbäddad i sängen, för ovanlighetens skull =) Har ätit mina lappar, kollat på idol och senaste avsnittet av Vampire Diaries. Planen är att koka lite te och kolla på Greys Anatomy och sen blir det skönhetssömn för hela slanten. Ska förhoppningsvis kunna ta mig ut en liten sväng på stan i morgon. Tänkte möta upp lillebror på en fika, kan va skönt för jag har inte träffat min lilla vän på ett tag. Det var allt för nu.. Godnatt!

Funderade ett slag på vad jag skulle äta till middag i kväll. Mår lite illa så att ställa sig och laga mat kändes inte så lockande. Så jag bestämde mig för att göra lappar. Det är egentligen mer fika än mat, men är man sjuk så får man unna sig lite. Lappar är något jag är uppväxt med, mamma har lagat det så länge jag kan minnas. Det är som en blandning av bullar och pannkakor. Ursprungligen kommer det från samerna, och dom har till och med speciella lapp-järn som man kan baka dom i. Det är verkligen sinnessjukt gott så jag ska passa på att dela med mig av receptet:

 

2 ägg

1,5 dl socker

1,5-2 dl mjölk

4,5 dl mjöl

1 tsk vaniljsocker

1 tsk bakpulver

 

Blanda bara ihop allt till en seg smet och stek i små plättar. Dom sväller ganska mycket så man får passa sig så man inte häller i för mycket smet. Dom ska bli lite gyllenbruna på båda sidor innan dom är klara. Jag äter dom utan någonting till eller på, som vanliga bullar, men om man vill antar jag att man kan hälla på sylt eller sirap eller vad man vill. Dom är ganska söta, så jag tycker att dom är jättegoda som dom är. Perfekt fredagssnacks som inte kladdar eller smular =) Ha en mysig fredagskväll, för det ska jag ha!

 

 

Dom ska inte riktigt se ut såhär, men nästan =)

Idag känns det bättre igen. Har fortfarande ont och hostar äckligt slem, men annars är jag helt ok. Det känns som att skiten är på väg ut ur kroppen nu och det är skönt. Igår när jag duschade noterade jag att min hud har blivit genomskinlig. Alla blodkärl var helt svullna, och jag så ut som något ur en skäckfilm. Läskigt!

Är så jävla röksugen att jag kan dö. Jag har så ont i lungorna att jag knappt kan andas och ändå vill jag röka. 4 dagar har jag hållt uppe nu, medans influensan härjat fritt i min kropp. Det är sjukt hur beroende man kan bli av lite nikotin. Galet.

Idag mår jag ännu lite bättre. Febern är borta, men jag har fortfarande fruktansvärt ont i hela kroppen. Alla leder värker, och jag är trött hela tiden. Om jag diskar blir jag helt svettig av ansträngningen, så jag antar att det bara är sängen som gäller ett tag till. Jag ska snart bege mig en liten sväng ner till affären, köpa något gott att mysa med framför tv:n. Ledsen att det blir korta och tråkiga inlägg för tillfället, men det är så vardagen ser ut just nu.. kram på er!

Idag saknar jag dig extra mycket. Jag vet inte om det är för att jag känner mig svag, eller för att jag faktiskt saknar. Det är jobbigt att sakna, att inte få känna sig hel. Jag kan inte förstå hur det kan vara viktigare att vara själv än att vara med mig. Idag kan jag inte förstå, idag bara saknar jag...

Idag är jag lite piggare. Har fortfarande hög feber och är snuvig och hostar, men det känns lite lättare idag. Jag gick ner till lilla jourbutiken för en stund sen och köpte juice och choklad. Det snöade ute. Jag vill verkligen bli frisk nu så jag kan va ute och njuta av den friska luften. Men till dess har jag laddat upp med choklad, glass och massor med tv-serier.

Idag har jag haft ca 40°c feber hela dagen. Jag har svullen hals, ont i alla mina muskler och hostar dessutom till jag kräks. Någon som vill komma hit och ta hand om mig för idag tycker jag synd om mig själv...

Jag har fått så många tecken på att denna förändringen kommer att leda till något bra. Jag vet i mitt hjärta att jag kommer att må bra igen. Och när jag gör det kommer jag att vara starkare än någonsin. Det är svårt med förändring, att bryta gamla vanor, att ta sig ur ett mönster. Det är fruktansvärt smärtsamt, och när det känns för tungt vill man bara springa tillbaka till det som en gång var tryggt. Till det man en gång trodde på. Det är då man måste påminna sig om att det so var inte längre finns kvar. Man kan inte springa tillbaka, för det finns inget där. det kan finnas en illusion om att det man en gång hade, det man en gång kände kan komma tillbaka. Men så är inte fallet. Om man bara kan fokusera på att framåt är den vägen som har mest att ge så blir det också lättare. Jag vill inte rymma från något, jag vill gå framåt mot någonting bättre. Jag vill ha mer än det jag hade, jag är värd mer. Det som är jobbigt är att det tar sån tid. Man kan inte bara knäppa med fingrarna och gå vidare. Släppa alla känslor, alla minnen. Dom sitter fast. Jag har fått en chans att få hjälp till att klara detta, och jag kommer att ta den. Allt som händer händer av en anledning även om det är svårt att tro det ibland.

Det var nog inte svininfluensan, men en rejäl förkylning. Mår lite bättre nu efter frukost och en liten promenad. Gick bort till apoteket och köpte en febertermometer och en bodyscrub. Termometern är ju bra att ha, så man vet hur mycket feber man har och scrubben ska göra min vinterhud glänsande igen. Tråkigt att jag har blivit sjuk, hade väldigt gärna gått och tränat idag. Men träningen får vänta. Nu har jag laddat upp med kurslitteratur, frukt och nötter, så efter duschen blir det en lugn mysig eftermiddag med lite tända ljus och plugg. Hoppas på att jag är bättre till i morgon, så jag i alla fall kan gå på studiebesöket..