Idag älskar jag apple. Mer är någonsin faktiskt. Har installerat om mitt operativsystem och som vanligt fungerar allt. Jag älskar även att jag kan lyssna på musik trådlöst i min lägenhet och att jag dessutom kan styra musiken med telefonen som fjärrkontroll. Det bor en liten tekniknörd inom mig, och idag har den fått leva ut...

Jag tog äntligen tag i att koppla in mina högtalare till min AirPort, så nu kan jag lyssna på allt som finns i min iTunes trådlöst =) Satte igång en random spellisa från en svunnen tid, och hörde denna låt...

Snart kommer Sandra hem, inom en timme faktiskt. Sjukt härligt ska det bli att få höra allt om hennes resa. Man blir lätt van vid att alltid ha någon, och Sandra är en fantastisk människa så jag fortsätter gärna att ha henne här ett bra tag till =) Tyvärr flyttar hon hem i helgen, men jag kommer att tvinga henne att komma hit och bo ibland ändå. Dessutom planerar jag att åka och hälsa på henne i Eskilstuna så det blir säkert super.. Snart kommer hon så nu måste jag dammsuga och diska så hon känner sig välkommen =)

Jag kan fortfarande känna din doft om jag stänger ögonen. Jag kan fortfarande känna rysningarna i min kropp när du rör vid mig. Jag kan fortfarande känna smaken av dina läppar. Allt finns väl bevarat i mitt minne. Det vi haft kan ingen ta ifrån oss ♥

 

Det går upp och det går ner. Jag gillar mest när det går upp. Fast det är jobbigt när det går upp, för jag vet alltid att det kommer att gå ner igen. Det är så svårt att acceptera att allt är som det är, att det var så det blev. Jag kommer alltid att älska dig ♥

Idag är det en ny dag. Det känns inte så. Smärtan är så intensiv att jag inte kan skilja dagarna åt. Jag försöker vara positiv, men idag går det inte. Snart måste jag gå till skolan Jag skulle kunna hoppa över det, men inget hade blivit bättre av det. Jag vill inte tänka framåt, jag orkar inte. Framtiden är ett oskrivet kort, och jag vill gärna ha det så. Jag är utmattad. Min energi är obefintlig och jag vill bara ligga kvar i den här sängen och blunda för världen en dag till. Jag kan inte göra det, men jag vill. Varför måste det göra så förbannat ont?

Jag har nu flera mil att gå, och jag måste göra det ensam. Du finns där för mig, men inte som det var förut. Du har valt din väg och just nu går inte våra vägar parallellt. Det kan vara så att vägarna möts igen, men ingen vet vem du är eller vem jag är när vägarna åter igen korsas.  Vi älskar varandra, och så kommer det altid att vara. Kärleken är svår ibland. Den rätta vägen kan ibland vara den som känns fel. Våran resa har varit fylld med motgångar och prövningar, men vi har klarat allt tillsammans. Nu är det dags att släppa varandras händer och ta våra första stapplande steg ensamma. Man vet aldrig vad framtiden har att erbjuda, men jag kommer aldrig att nöja mig med något mindre än det vi haft. Du har lärt mig att se mitt eget värde, och jag har lärt dig att tro på kärleken. Resan har varit så fin, och det gör så ont att släppa taget om det som en gång varit. Jag vet att jag måste, men tiden får visa mig hur. Du kommer alltid att vara en del av mig, och jag kommer alltid att vara en del av dig. Det vi haft kan ingen ta ifrån oss.

Jag har bestämt mig för att ta en paus i bloggandet. Tills stormen är utriden, och lugnet har lagt sig. Jag ska nu fokusera på mig själv och fundera över vad jag vill med mitt liv. Ingen vet vad jag kommer fram till, men ni som känner mig vet hur jag resonerar. Ni är med mig och mina tankar. Det finns tankar jag inte ens vågar forma till ord, men tiden kommer att hjälpa mig. Ni som inte finns med mig i mitt liv just nu har ingen rätt att veta vad jag tänker. Det skapar obalans, och jag vill ha balans. Man vet eldrig vilka öron som lyssnar eller ögon som läser. Så jag tar en paus. Jag återkommer när tiden är den rätta..

Något man inser i svåra tider är vilka som bryr sig och vilka som inte bryr sig alls. Jag har ett liv fullt med människor som bryr sig om mig och mitt välbefinnande. Dessa fina människor hjälper mig att andas. Att orka ta mig igenom en dag i taget. Vänner jag inte pratat med på länge står vid min sida och visar att dom är där när jag är svag. Ni gör mig stark, alla ni fina. Ert stöd betyder allt...

Nu har det snart gått ännu en dag. Jag förstår inte hur fruktansvärt långsamt tiden kan gå. Huvudet snurrar konstant och allt jag kan tänka på är allt fint vi har haft. Jag kan inte tro att allt är borta. Det går inte. Jag trodde att jag hade hittat min andra hälft. Allt var så lugnt och skönt. Jag var så trygg. Ikväll om två veckor är det bara en natt kvar. Det kommer förmodligen att vara den längsta natten i mitt liv. Ovisshet är det värsta som finns. Två långa veckor. Sen är det över.

Jag känner inte att jag orkar göra någonting, samtidigt som jag inte orkar att göra ingenting.

Sitter hemma hos mamma och pappa. Verkligen skönt med lite miljöombyte. Sandra har verkligen varit fantastisk, men hon jobbar ju hela dagarna. Här är mamma hemma hela tiden, och lillebror också. Det är jobbigast när jag är ensam. Tiden går så långsamt då. Nu går den lite snabbare. Det är skönt här.

Mina tankar håller på att förgöra mig. Väntan. Att inte veta vad som ska hända. Jag kan bara spekulera. Och ju mer jag grubblar desto snurrigare blir det. Men jag kan inte låta bli... Kan någon bara ta bort mina känslor så jag kan tänka klart?

Just nu är allt svart. jag anstränger mig för att hitta ljuset, men det är så långt borta. Jag kan inte ta på det. Jag kan knappt se det bakom allt svart. Men jag vet att tiden kommer att hjälpa mig. Tiden läker alla sår. 

Jag skulle ju som bekant tvätta. Torktumlaren i vårt hus har varit trasig sen i maj, men är äntligen lagad. Jag har länge tänkt att jag skulle tvätta kuddarna och täckena i sängen, så jag började idag. det blev mycket att bära och jag skulle ha ner badlakan och tennisbollar och annat också. Jag la allt i en hög och bar ner det. Slängde in i tvättmaskinen, och när den började snurra hörde jag ett konstigt ljud. Ni vet som när man glömt något i fickorna på jeansen och sen slängt i dom i tvätten. Det konstiga var att det var badlakanen som lät. Så jag började leta efter vad det skulle kunna vara som fattades mig, och insåg att jag har slängt in nycklarna till lägenheten tillsammans med badlakanen. Det går inte att öppna maskinen när den väl har satt igång, och jag ville inte gärna sitta i tvättstugan i 45 minuter och vänta på mina nycklar. Så jag satte maskinen på paus och funderade ett slag på hur jag skulle kunna lösa mitt problem. Sen såg jag en liten knapp som det stog centrifugering 3 min på. Jag tryckte på knappen och 3 minuter senare kunde jag öppna luckan och plocka ut mina centrifugerade nycklar. Ibland undrar jag vad jag tänker med?

Jag skulle äta lunch. Ville äta laxen jag tinade i morse, men då ville jag ha keso. Så jag gick till mataffären för att köpa keso. När jag kom fram kom jag på att äggen börjar ta slut. Vi äter väldigt mycket ägg i det här hushållet. Så jag köpte ägg, på extrapris. Sen ville jag ha äppelmos till min gröt i morgon, och den tog slut i morse. Sen kostade gurkan 2 för 10.- sen hittade jag couscous för 5.- så jag köpte 4. Fryspajer var på extrapris så jag köpte 2. Paprikan kostade 10.-/kg så jag köpte 2. Sen ville jag ha fun light och bananer. Så jag handlade för 200.-.

Ledsen att jag inte uppdaterar så ofta. Har varit stenhårt fokuserad på plugg de senaste veckorna. Det är riktigt roligt att gå i skolan, men det tar betydligt mer tid än jag trodde. Har precis lämna i vårt grupparbete, och jag sitter nu med slutklämmen på ett individuellt arbete som ska lämnas in nästa måndag. Jag är ute i god tid och jag gillar det =)